Företrädare för kristna organisationer skriver på DN Debatt att det svenska samhället måste bli mer tolerant mot utövare av andra religioner, företrädelsevis judar och muslimer. Det är ett vällovligt syfte men när man ifrågasätter det man kallar ”Sveriges förbud mot religiös slakt” har man fel på många sätt.
För det första finns inget förbud mot religiös slakt i Sverige. Däremot har Sverige ett förbud mot slakt utan bedövning, till skillnad från de flesta övriga EU-länder. Bedövningen vid slakt är effektiv och snabb. När det gäller kor får djuret får en järnbult inskjuten i huvudet och blir omedelbart medvetslöst, ett tillstånd som närmast kan beskrivas som hjärndöd. Efter att detta skett avblodas djuret. Blodförlusten gör att hjärta och lungor slutar fungera och djuret dör. Detta är det normala sättet att slakta djur i Sverige, oavsett religiös slakt eller inte. Det som skiljer religiös slakt från annan är vilka ritualer man har kring slakten, vem som får utföra slakten osv. Inget av detta har någon som helst djurskyddsaspekt.
Slakt utan bedövning är däremot ett mycket plågsamt sätt för ett djur att dö. Om djuret är vid medvetende när halsen skärs av utsätter man det både för stor smärta och ångest. Djuret förblöder under en process som kan ta flera minuter, samtidigt som alla avskurna nerver signalerar smärta. En sådan behandling av djur kan inte försvaras av religiösa eller andra skäl, det är rent djurplågeri och det ska inte vara tillåtet i Sverige.
Debattörerna skriver att hållningen borde vara största möjliga frihet för varje religiös människa att leva ut sin religion och tradition, så länge det inte kränker någon annan. Det stämmer förstås, men slakt utan bedövning är kränkande både för djuren och för de medborgare som värnar om djurskyddet. Det svenska förbudet kommer inte alls från 1930-talets nazism, som debattörerna hävdar. Lagstiftningen har sin grund i det ökade medvetande om djurs förmåga att känna smärta som utvecklades under slutet 1800-talet, i kombination med uppfattningen att förråande mänskligt beteende (slakt av skrikande djur) borde undvikas i största allmänhet.
Debattörernas jämförelse mellan jakt av vilda djur och slakt av djur i fångenskap är irrelevant och bygger på subjektivt tyckande som inte tillför debatten några fakta.
I Sverige förekommer halalslakt, med bedövning. Det går alltså utmärkt för muslimer i Sverige att köpa religiöst slaktat kött framställt med omsorg om djuren. Här är Sverige en förebild för många andra länder. Bland annat uttryckte EU-kommissionär John Dalli, med ansvar för djurskydd, ett stort intresse för denna lösning under ett besök i Sverige tidigare denna sommar.
Det finns idag en okunskap kring svensk halalslakt, som anpassat sig till landets djurskyddsbestämmelser. Detta är troligen en del i den islamofobi som de kristna artikelskribenterna vänder sig mot. Men att då använda felaktiga fakta för att bemöta detta lär inte hjälpa. Låt oss istället gemensamt arbeta för att sprida det svenska kravet på bedövning innan slakt till övriga länder och lyfta fram den svenska halalslakten som ett utmärkt bevis på att det går att kombinera religiösa krav med djurskyddskrav.
Margareta Thorgren, kommunikationsdirektör Scan
Sven Stenson, förbundsordförande Djurskyddet Sverige
Evamari Lewin, ordförande Veterinärförbundet
Johan Beck-Friis, leg. veterinär
Läs de kristna organisationernas debattartikel här
En nedkortad version av denna text publicerades i DN 24 juli 2010