2010-11-12

Förslag om förbud mot levandefångst av däggdjur

Moderaternas Marietta de Pourbaix-Lundin har i en motion föreslagit ett förbud mot levandefångst av däggdjur.

I motionen skriver Marietta bland annat att jakt där djuret fångas levande i fångstredskap, dvs. fällor och snaror, innebär stort psykologiskt och ofta fysiskt lidande för djuret innan det dödas, vilket inte är förenligt med § 27 i jaktlagen (1987:259) som föreskriver att ”Jakten ska bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande”. Det gäller t.ex. fångst av lodjur, rödräv, grävling och vildsvin i låd- eller tunnelfälla och rödräv i fotsnara.

 

Marietta påpekar i motionen att när det gäller fysiska skador finns det många dokumenterade fall av kort- och långsiktiga skador på djur som fångats i fällor och snaror. Bland annat har man funnit att rovdjur allvarligt skadat klor och tänder i sina försök att ta sig ut ur så kallade lådfällor. Insidan av fällor bär tydliga spår efter klor och tänder i fällans väggar och där finns också ofta blodstänk och utstrukna blodfläckar.

 

Vidare beskriver Marietta de psykiska skadorna: Djur som fångats i fångstredskap upplever stor stress och drabbas ofta av panik oavsett fångstanordningens konstruktion och utseende. En stor del av de fångade djuren far mycket illa även det inte syns som fysiska skador. Även ett djur som ligger och trycker, dvs. inte agerar i panik, kan var mycket stressat.

 

Djurskyddet Sverige har uppfattningen att fällfångst är en otidsenlig jaktmetod som borde förbjudas.

Fällfångst bör endast tillämpas undantagsvis för vetenskapliga ändamål och under ordnade former. Det är uppenbart att djur som fångas på detta sätt utsätts för ett lidande, inte minst eftersom vi erfarenhetsmässigt vet att många fällor vittjas hänsynslöst sällan, säger Sven-Erik Alhem, styrelseledamot i Djurskyddet Sverige.

 

Läs hela motionen här