Kycklingar med benproblem, monstertjurar som avlas fram i skymundan och grisar utan halm att böka i. Vems är ansvaret - näringen, politikerna eller enskilda konsumenter?
Under onsdagen arrangerade Djurskyddet Sverige tillsammans med riksdagens djurskyddsforum ett seminarium. Politiker och representanter från branschen hade bjudits in för att diskutera hur vi tillsammans kan arbeta för en god djurhållning som inte innebär slutet för svensk djurnäring. Huvudtalare var Torbjörn och Ylva Esping, som skrivit boken Monsterbiff till middag där de granskar svenska gårdar och visar att den svenska djurhållningen är mycket sämre än vad många tror. De menar att bilden av den lyckliga kon i Bregottfabriken är en försköning av verkligheten och de förbryllas av branschens återkommande uttalanden om att det svenska djurskyddet är så pass bra jämfört med andra länder.
- Jag tycker inte att det är bra att en ko endast får vara ute på bete mellan 4-8% av sitt liv, säger Torbjörn Esping.
Charlotte Sandgren från Svensk Mjölk tycker att paret Esping målar upp en allt för mörk bild av den svenska djurhållningen och hon menar att Sverige faktiskt är bättre på djurskydd och har hårdare lagar än omvärlden. Hon får medhåll av Maria Donis från Svensk Fågel och Åke Rutegård från Kött och Charkföretagen.
– Jag representerar 21 av landets slakterier och vågar påstå att djurskyddet på dessa slakterier är bra, säger Åke Rutegård. När det gäller Belgisk Blå som åter igen har visats sig förekomma på vissa gårdar tar vi helt avstånd från rasen. Det är en ras som inte uppfyller de svenska kraven för djurskydd och etik och vi ska göra vad vi kan för att begränsa spridningen av den i Sverige.
Maria Donis från Svensk Fågel plockar fram olika påsar med importerad kycklingfilé och menar att även om det svenska djurskyddet är bättre än andra länders handlar det i slutändan om vad konsumenterna väljer i butiken.
– 50 % av kycklingen i frysdisken är importerad och så länge de priserna är så mycket lägre än på den svenska kycklingen är det svårt att få konsumenterna att köpa svenskt. Jag tror att konsumenterna är beredda att betala mer för kött från djur som har det bra, men det får inte kosta för mycket. Djurskydd kostar och detta är en utmaning för oss alla att lösa, säger hon.
Helena Leander från Miljöpartiet var den enda politiker som kom till seminariet. Hon pratade om vikten av ursprungsmärkning.
– Som konsument måsta man kunna göra ett medvetet val och då handlar det om att förbättra märkningen. Det handlar även om att restauranger, skolor och sjukhus ska kunna göra medvetna val och det ska finnas möjlighet för kommunerna att ställa djurskyddskrav i sina upphandlingar, säger hon.
I panelen kunde vi se Maria Donis, Charlotte Sandgren, Åke Rutegård, Helena Leander, Ylva Esping och Torbjörn Esping.
Så vem bär ansvaret?
– Det handlar om ett gemensamt ansvar. Den svenska livsmedelsbranschen måste bli bättre på att visa upp varför vi ska välja svenskt och konsumenten måste få en chans att göra medvetna val genom bland annat obligatorisk ursprungsmärkning, Djurskyddet Sverige har under de senaste åren ställt krav på såväl branschen, handeln och politikerna för att lagar och regler ska efterföljas och märkningen ska förbättras, säger Gunnela Ståhle vice ordförande i Djurskyddet Sverige.