Har Sverige ett sådant bra djurskydd som många påstår och varför öppnar vi i sådana fall inte upp gårdarna och slakterierna för att visa upp detta?
Detta var något som Djurskyddet Sveriges generalsekreterare frågade sig när hon deltog i ett seminarium som Livsmedelsverket ordnade under onsdagen i Almedalen.
Rubriken för seminariet var ”Vem har ansvaret för djurskydd på ett slakteri och vem ser till att djuren mår bra och inte lider i onödan i samband med slakt?” Att alla som på något sätt deltar i processen från att djuret lämnar gården, transporteras till slakteriet, slaktas och sedan hamnar i butiken, bär ett gemensamt ansvar var seminariets medverkande överens om. Även konsumenten bär ett visst ansvar.
- Men det ska inte vara ett heltidsjobb att vara konsument, säger Jan Bertoft från Sveriges Konsumenter, när frågan om märkning tas upp till diskussion. Vi måste lita på att de som levererar köttet tar sitt ansvar.
Åsa Hagelstedt, generalsekreterare för Djurskyddet Sverige anser att en tydligare märkning är nödvändig inte minst när det kommer till slakt utan bedövning.
- I Sverige är det förbjudet med slakt av djur utan bedövning. Trots detta vet vi att det förekommer olaglig religiös slakt i Sverige. I våra butiker finns det dessutom en stor del importerat kött som mycket väl kan komma från djur som inte bedövats i samband med slakt eftersom religiös slakt har stor omfattning i många EU-länder. Vi vill veta om köttet som finns i butikerna är slaktat med eller utan bedövning och då skulle en märkning underlätta, säger hon.
Lotta Berg, Björn Dahlén, Inger Andersson och Åsa Hagelstedt.
Bland de medverkande kunde vi även se Inger Andersson, generaldirektör för Livsmedelverket, Björn Dahlén, djurskyddschef för Jordbruksverket, Lotta Berg, lektor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Jan Bertoft, generalsekreterare Sveriges Konsumenter och Olov Osmark, miljöchef på Scan.
Att Sverige har en högre nivå gällande djurskyddslagstiftningen än många andra länder nämndes många gånger under seminariet och enligt Olov Osmark från Scan har djuren på Sveriges slakterier det bra sina sista timmar i livet.
Björn Dahlén påpekar att djurskyddslagen är en minimumnivå.
- Självklart ska man sträva efter att ligga över den nivån vilket många gårdar och slakterier gör, säger han.
- Varför är det då så svårt att få komma in på en gård eller ett slakteri så att man kan få detta bekräftat, undrar Djurskyddet Sveriges generalsekreterare Åsa Hagelstedt. Öppna upp gårdarna så att vi kan få se att djuren har det bra!
Olov Osmark svarar med att det inte är ”så bara” att öppna upp för allmänheten, åtminstone inte för ett slakteri:
- Slakterier är inte byggda för att ta in folk och dessutom skulle det bli ett störande moment och en säkerhetsrisk. Det finns även en annan aspekt på det hela som handlar om att vissa moment i slakten kan misstolkas om man inte är insatt i vad som händer. Exempelvis att en ko får muskelryckningar efter sin död och att det skulle kunna tolkas som att den fortfarande lever när den tappas på blod.
Jan-Olov Johansson, vetenskapsjournalist och tidigare redaktionschef för Vetenskapen i Sveriges Radio P1, är moderator för seminariet och inflikar med en reflektion:
- Men är det inte så att folk i allmänhet har dålig kunskap om var maten kommer ifrån och hur produktionen går till och att vi skulle behöva mer kunskap oavsett om det handlar om ett paket kött eller spaghetti?
Lotta Berg håller med:
- Idag finns ju webbkameror utplacerade lite varstans så det kanske skulle kunna vara något att ha på slakterier?
- Faktum är att webbkameror har diskuterats men även det är en komplex fråga när det kommer till integritet och så vidare, säger Olov Osmark avslutningsvis.