Angående förslag till föreskrifter och allmänna råd om uppfödning och hållande av pälsdjur, dnr 31-5476/11

Generella synpunkter:

Det är bra att föreskrifterna om pälsdjur lyfts ur L 100 och får ett eget saknummer. Det gör det enklare att hitta när ordet pälsdjur framgår redan i rubriken, samtidigt som ett eget saknummer kan ge en ökad tyngd åt intensionen med föreskrifterna.

Syftet med förslaget är att förbättra djurvälfärden för de djurslag som idag under svenska förhållanden föds upp för pälsproduktion, dvs. mink och chinchilla. Djurskyddet Sverige anser att förslaget väl fyller sitt syfte. Genomförs förslaget i sin helhet innebär det en avsevärd förbättring av levnadsförhållandena för ffa mink, och i viss utsträckning även för chinchilla. Man har i förslaget beaktat faktorer som kan relateras till uppkomst och bibehållande av stereotypier. Detta är i sig bra, men det är viktigt att man förstår att även de individer som inte visar stereotypier kan ha en ibland t.o.m. sämre välfärd än de som visar stereotypier. Därför innebär det en risk att fokusera på just förekomsten av stereotypier i en population då syftet är att bedöma djurvälfärden.

De redan 2003 beslutade men ej genomförda föreskrifterna för att förbättra välfärden för farmad chinchilla är synnerligen angelägna att vinna laga kraft. Det är anmärkningsvärt att föreskrifterna kommer att ha legat overksamma under 11 år vid införandet 2014. Detta avspeglas också i att branschen uppenbarligen inte gjort några förberedelser för att anpassa burar och djurhållning till de kommande reglerna.

Speciella synpunkter:

1 kap. 6§, ordet fängsling kan behöva definieras och föras in under definitioner.

1 kap. 14§. Det är bra att införa krav på veterinärbesök två gånger per år, men eftersom många minkfarmer är väldigt stora med många djur kan en veterinär endast hinna göra stickprov vid ett besök, dvs. alla djur kommer inte att kunna kontrolleras (man har i konsekvensutredningen beräknat 3 timmar per besök). Det krävs då att veterinären har tillräcklig empirisk erfarenhet och kunskap om mink för att kunna göra en adekvat djurskyddsmässig bedömning. Skrivningen ”En veterinär ska finnas” antyder att en namngiven veterinär kan komma att skrivas in i verksamhetstillståndet på motsvarande sätt som vid försöksdjursanläggningar. Det vore önskvärt med en kortare utbildning av de veterinärer som i så fall knyts till de olika anläggningarna. Frågan är också hur samarbete med etolog ska utformas, även hos denne krävs naturligtvis goda kunskaper om mink och chinchilla. Någon form av gemensam utbildning i syfte att kompetensutveckla såväl veterinär som etolog kommer sannolikt att behövas.

1 kap. 21§. Rad 2: Ordet ”utföra” bör bytas ut mot ”tillgodose”.

1 kap. 35§. Sista meningen, slutet bör omformuleras för att man ska förstå vad som avses.

2 kap. 8§. Andra stycket, bör det tilläggas: ”I bolådan ska det finnas tillräckligt med utrymme…”

2 kap. 10§. Precis som det står i Allmänna råd 2 kap 10§ fungerar berikningsföremål endast en kortare tid, varefter intresset hos djuret att interagera med föremålet avtar. Därför är det önskvärt att varje anläggning har en skriftlig plan för berikning. En sådan plan kan vara mycket enkel men är till hjälp för den personal som arbetar med djuren, och som kan se i vilken ordning föremålen ska bytas ut och med vilka intervall.

2 kap. 12§. Djurskyddet Sverige anser att neddragning av fodergivan för en individ alltid ska journalföras, och att detta bör poängteras i paragrafen. Intensionen i paragraf 12 är mycket bra, men en fråga är hur man ska göra för att ”säkerställa att fodrets sammansättning är tillräcklig för att ge minkarna en mättnadskänsla”.

2 kap. 13§. Ett minimimått på 0,255 kvm för standardburens area är alldeles för litet för att medge en funktionell berikning som kan understödja en normal beteenderepertoar. Det är därför positivt att en del anläggningar redan påbörjat införande av etageburar.

Remissvaret i utskriftsvänlig version