Djursmittutredaren Christer Wretborn (Folkhälsa och djurhälsa, SOU: 2010:106) anser att den fria handeln och att spara pengar är viktigare än att skydda svenska lantbruksdjur från allvarliga sjukdomar. Djursjukdomar är inte bara en smittskydds - och folkhälsofråga, utan också viktigt för djurskyddet och därmed en konsumentfråga. Utbrott av allvarliga smittsamma sjukdomar kan skapa stort djurlidande. Om staten fråntar sig ansvaret att bekämpa vissa djursjukdomar i samband med utbrott ökar risken för att Sverige kommer få många fler sjuka och lidande djur.
Ett väl fungerande djurskydd är viktigt för konsumenterna, det visar många studier. Man vill kunna
välja kött, ägg och mjölk från djur som varit friska och haft ett bra djurliv. Att skydda djur från
sjukdom är väl så viktigt som att ge djuren möjlighet att bete sig naturligt. Att förebygga sjukdomar
och smitta istället för att bota symtomen med antibiotika är vägledande. Det har inneburit att
djurskyddslagstiftningen utformats för att ge bra djurmiljöer och ställa krav på skötseln. Sverige är
ett föregångsland med ett gott djurhälsoläge och låg andel antibiotikaresistenta bakterier. Sedan 50
år har vi framgångsrikt kontrollerat och bekämpat allvarliga djursjukdomar där ansvar och
kostnader delats mellan staten och lantbruksnäringen. Sjukdomar har bekämpats och utrotats
genom att näringen startat upp frivilliga bekämpningsprogram. Programmen har stötts av
myndigheterna och delfinansierats med statliga medel. När huvuddelen av produktionen är fri från
sjukdom har anslutningen blivit obligatorisk. Utredarens förslag bryter upp det konstruktiva
samarbetet mellan stat och näring, genom att helt lägga över ansvar och kostnader för bekämpning
av vissa allvarliga sjukdomar på djurägarna.
Ägarna har visserligen alltid ansvaret för sina djur och det finns goda möjligheter att ytterligare
förbättra smittskyddet. Det går också att effektivisera sanering av smittade besättningar. Men man
kan inte begära att en djurägare som drabbas av en allvarlig sjukdom ska ha kunskap om hur
besättningen ska saneras. Om myndigheterna inte har ansvaret, finns stor risk att smittämnet biter
sig fast och sprider sig. Både djur, djurägare och samhälle drabbas. Utredarens förslag motverkar
syftet att tidigt upptäcka allvarliga smittor.
Det är allmänt känt att den viktigaste spridningsvägen för sjukdomar är handel med djur. Ändå
anser utredaren att smittskyddslagstiftningen ska främja handeln med djur och livsmedel. Han anser
att Sverige ska öppna gränserna för sjukdomar som finns i andra länder och när de kommer in i
landet ska de inte kontrolleras och bekämpas med statligt stöd. Sverige har idag s k tilläggsgarantier
för vissa djursjukdomar, som innebär att vid import av djur ställs krav på att djuren är fria från
dessa. Utredaren anser att tilläggsgarantierna strider mot EU-lagstiftningen och måste avvecklas.
Det handlar om allvarliga sjukdomar som kan drabba svenska grisar och nötkreatur och som
Sverige idag är fritt från. Det är inte acceptabelt från djurskyddssynpunkt. Istället för att verka för
ett bättre djurskydd och smittskydd innebär utredarens förslag en nedrustning.
Remissvaret i utskriftsvänlig version