DJURSKYDDET SVERIGES KATTPOLICY

Bakgrund

I Sverige lever uppskattningsvis mer än hundratusen katter som saknar en ägare och ett hem. En del av dessa katter har haft en ägare som har övergivit dem, andra har fötts ute av en hemlös och övergiven katthona. Dessa förvildade och övergivna katter utsätts otvivelaktigt för ett stort lidande då de många gånger går en plågsam död tillmötes p.g.a. svält, sjukdomar eller skador.

Djurskyddet Sveriges värderingar

Ägaransvar
En katt kan bli upp till 20 år gammal - det är därför viktigt att man tänker efter ordentligt innan man skaffar en katt. Som kattägare ska ta man ta ansvar för sitt djur under hela dess livstid, se till att alla dess behov tillgodoses, att katten är ID-märkt, registrerad, vaccinerad och kastrerad om den inte först ska användas i avel.

Märkning och registrering
Alla katter ska vara märkta och registrerade. Vi arbetar för att det ska bli ett krav i lagstiftningen på samma sätt som för hund. En katt som är ID-märkt och registrerad kan återförenas med sin ägare om den har försvunnit och sedan hittats. Kattägare som brustit i sitt ägaransvar kan genom detta ställas till svars rättsligt.

Chipmärkning eller örontatuering är en avvägning som varje djurägare får göra. En chipmärkning är beständig - ett problem kan vara att det ibland är svårt att få tag på en scanner så att märkningen kan avläsas.

En örontatuering är enkel att se - men tidens gång och eventuella skador på öronen gör att det kan vara svårt att tolka märkningen. Idag finns det ett kattregister som Svenska Kennelklubben ansvarar för. Tyvärr är det inte alla katter som är märkta som också är registrerade.

Kastrering
Katter som lever hela sitt liv inomhus utan tillgång till en fertil partner behöver inte kastreras, men ofta kan det vara bättre för katten själv att slippa påverkan av könshormoner. En utekatt ska däremot alltid vara kastrerad. En okastrerad katthona kan under sitt liv ge upphov till 120 ungar! Det finns redan idag alldeles för många oönskade katter och en kattägare ska därför inte bidra till att detta problem kvarstår genom att låta sin utekatt reproducera sig pga av att den inte är kastrerad.

Försäkring
En katt ska vara försäkrad. Veterinärvård är dyrt och en försäkring täcker de största utgifterna, det går inte att räkna med att en katt ska vara frisk hela livet. Man ska aldrig behöva tveka att ge sin sjuka eller skadade katt veterinärvård.

Kostnad
Inga katter ska säljas eller köpas för "en krona tassen" eller slumpas bort, det ekonomiska värdet är en viktig del för att höja kattens status. En kattägare måste få kunskap om att en katt kan leva i 20 år, och att det kostar pengar att hålla katt. Veterinärvård, foder, kattsand, m.m. under hela kattens livstid är inte billigt. Bara för att en katt är "gratis" att köpa så är det inte gratis att vara kattägare. En katt kostar mellan 3000-4000 kronor per år i mat, sand, försäkring, vaccinering och avmaskning etc., och något mer första året då den ska kastreras.

Djurhemmen
Arbetet på djurhemmen sker på ideell basis och för varje katt som omplaceras är kostnaderna större är intäkterna. Djurhemmen är därför beroende av gåvor och donationer. En katt som kommer till ett djurhem ska först sitta i karantän samt vaccineras. Djurhemmen tar betalt för katterna som är id-märkta, vaccinerade och kastrerade (från 6 månaders ålder), när de "levereras" till sin nya ägare.

Djurskyddet Sverige omfattar ett trettiotal anslutna djurhem och det finns dessutom 27 anslutna djurhem i Djurhemsföreningen som får finansiellt stöd från DS. Djurhem som är anslutna måste följa vissa riktlinjer och minimikrav i enlighet med lagstiftningen. Var därför noga med var du köper en omplaceringskatt. Katten ska vara vaccinerad, märkt samt kastrerad om den har uppnått sex månaders ålder, och den ska inte vara gratis!

Katter som överges
Tusentals katter överges varje år och utsätts därför för stort lidande genom svält, köld, skador och sjukdomar som drabbar den övergivna katten.

Det finns inga vilda katter i Sverige idag, endast förvildade tamkatter som har reproducerat sig. Förvildade katter är katter som är övergivna och som lever ute helt på egen hand. Dessa katter har levt ute en större del av sitt liv eller fötts ute. De har ofta haft en mycket begränsad kontakt med människor.

En katt som är svårt sjuk eller skadad och där ingen vård kan erbjudas ska avlivas av djurskyddsmässiga skäl. Ta alltid hjälp av en veterinär för att göra denna bedömning. Det finns också andra tillfällen där avlivning av en katt kan vara den enda lösningen. Om en kattägare av någon anledning omöjligtvis kan ha kvar sin katt, och trots stora ansträngningar inte lyckats omplacera den eller på annat sätt lösa situationen kan det vara nödvändigt att fatta ett beslut om att avliva sitt djur. Det är definitivt inget alternativ att släppa ut sin katt och tro att den klarar sig på egen hand ute i det fria. Som djurägare måste man ta det fulla ansvaret för sitt djur. Alldeles för många djur överges för att djurägare inte orkar, vill eller har möjlighet att lösa problemet. Även om det är smärtsamt att avliva ett djur så kan det i vissa fall vara den enda djurskyddsmässigt godtagbara lösningen. Det är en myt att en katt klarar sig på egen hand utomhus, och det är djurplågeri att överge sin katt i tron att den kan försörja sig själv.

Kan man omplacera förvildade katter med gott resultat?
Ja, ibland, men under följande förutsättningar:

Kattungar som har hanterats av människor före 8 veckors ålder blir i regel tama. Katter som är födda ute, men som har haft en viss kontakt med människor som t.ex. har matat dem ute sedan de var små kan bli mer eller mindre tama. Ofta fortsätter de dock att vara skygga för andra människor än just de som matat dem. Dessa katter kan därför vara svåra att omplacera hos främmande människor.

Vuxna, förvildade katter som levt hela sitt liv ute, utan närmare kontakt med människor blir aldrig riktigt tama. Risken är mycket stor att de upplever stark stress vid påtvingad och nära kontakt med människor som t.ex. i en lägenhet.

En katt är som mest mottaglig för de stimuli som påverkar socialisering till människor då den är mellan 2 och 7 veckor gammal. Efter denna period avtar känsligheten för den här typen av stimulus, och det blir allt svårare för en katt som inte har fått tillfälle att interagera med människor, att hantera sociala situationer tillsammans med människor. Den här s.k. sensitiva perioden för socialisering kommer aldrig mer tillbaka.

Katter som inte som kattungar har blivit socialiserade till människa, kommer därför att bli mer eller mindre skygga för människor. Man kan ibland, hos vissa individer, träna upp en tolerans hos katten så att den även utan tidig socialisering kan vänja sig vid att leva nära människor. Beteendet hos en sådan katt kommer nästan aldrig att likna det hos en (som kattunge) socialiserad katt, utan den blir betydligt mer reserverad mot fysisk kontakt med människor. Vanligtvis blir den svårhanterad p.g.a. att den inte accepterar att bli upplyft för t.ex. skötsel och vård.

Om man väljer att ta in en osocialiserad katt kräver detta ett exceptionellt stort tålamod och en lyhördhet för kattens behov, hos den som tar katten i sin vård, och en förståelse för att katten troligen aldrig kommer att känna sig helt bekväm med mänsklig närkontakt. Man måste därför allvarligt överväga om det mentala lidande en osocialiserad katt måste uthärda, instängd i en lägenhet i ständig närhet av människor, verkligen är etiskt försvarbart.

Det finns ingen riktigt bra lösning för hur förvildade katter som inte är socialiserbara ska kunna tas om hand på ett djurskyddsmässigt fullgott sätt. Avskjutning av friska men skygga katter är, av såväl etiska som funktionella skäl, inget alternativ.

För att undvika lidande måste man i vissa fall överväga om det finns acceptabla sätt att ta ansvar för de katter som inte klarar att anpassa sig till ett liv i en bostad tillsammans med människor.

Trap - Neuter - Return "TNR"

Djurskyddet Sverige accepterar TNR som ett kortsiktigt sätt att hantera friska men ej socialiserbara katter, men inte ett sätt att långsiktigt lösa problem med förvildade katter på. Förbundet kan acceptera TNR under en begränsad period om följande förutsättningar uppfylls:

Varje individuell katt i kolonin identitetsmärks genom örontatuering eller chip, och att en personlig ansvarig ägare registrerar katten.

All behandling av katterna sker i enlighet med svenska lagar och förordningar (vilket bl.a. innebär att amputation av öronspetsar ej får utföras, och att tillstånd krävs för innehav av fler än 9 katter).

Alla sjuka eller skadade katter i kolonin ges adekvat veterinärvård så snart de upptäcks.

Alla medicinska behandlingar utförs av i Sverige legitimerade veterinärer.

En skriftlig plan finns för varje koloni där varje katt och dess ägare finns identifierade, och där samtliga åtgärder som kastrering, vaccinationer, avmaskning, skador/infektioner journalförs tillsammans med rutinmässiga dagliga loggar av utfodringstillfällen och tillsyn.