Djurskyddet Djurv\u00e4nnerna Stockholm har sitt ursprung i Svenska Allm\u00e4nna Djurskyddsf\u00f6reningen som bildades 1875. N\u00e5gra av medlemmarna samlades till ett m\u00f6te den 3 juni 1882 och beslutade att starta en f\u00f6rening i Stockholm som till en b\u00f6rjan fick namnet Svenska Allm\u00e4nna Djurskyddsf\u00f6reningens Andra avdelning.<\/p>\n\n\n\n
Den 30 mars 1883 beslutade de att uttr\u00e4da ur moderf\u00f6reningen och bilda en frist\u00e5ende f\u00f6rening med namnet Djurv\u00e4nnernas Nya F\u00f6rening.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6reningens f\u00f6rsta ordf\u00f6rande, Georg von Rosen (1843-1923), ledde f\u00f6reningen under 33 \u00e5r, fr\u00e5n 1882 till 1915. Han var professor vid Akademien f\u00f6r de fria konsterna (Konstakademien). Flera av hans m\u00e5lningar finns p\u00e5 Nationalmuseum, mest k\u00e4nd \u00e4r nog m\u00e5lningen av Erik XIV och Karin M\u00e5nsdotter. <\/p>\n\n\n\n
Prinsessan Eug\u00e9nie (1830-1889), enda dotter till Oscar I, engagerade sig starkt i djurskyddsfr\u00e5gorna. Hon var en av initiativtagarna till Nordiska samfundet till bek\u00e4mpande av det vetenskapliga djurpl\u00e5geriet (nu Djurens R\u00e4tt), som bildades 1882, och hon var beskyddarinna av Djurv\u00e4nnernas Nya F\u00f6rening. \u00c4ven hon var konstn\u00e4rligt beg\u00e5vad. Den bed\u00e5rande lilla skulpturen \u201dKan du inte tala\u201d som f\u00f6rest\u00e4ller ett barn och en hund m\u00e5ngfaldigades av Gustavsbergs porslinsfabrik i b\u00f6rjan av 1900-talet.<\/p>\n\n\n\n
Under slutet av 1800-talet och de f\u00f6rsta decennierna av 1900-talet engagerade sig f\u00f6reningen i flera viktiga djurskyddsfr\u00e5gor, ofta tillsammans med andra djurskyddsf\u00f6reningar. M\u00e5nga djur levde under miserabla f\u00f6rh\u00e5llanden som vi knappast kan f\u00f6rest\u00e4lla oss idag.<\/p>\n\n\n\n
En av de viktigaste fr\u00e5gorna var \u201df\u00f6rebyggande av djurs innebr\u00e4nnande\u201d. Tusentals djur omkom varje \u00e5r genom brand. Stall och ladug\u00e5rdar var byggda med brandfarligt material, m\u00e5nga hade halmtak och d\u00e5liga utrymningsv\u00e4gar. F\u00f6reningen st\u00f6dde ekonomiskt flera f\u00f6rslag till konstruktion av nya s\u00e4krare ladug\u00e5rdar. I denna fr\u00e5ga samarbetade man med Riksf\u00f6rbundet f\u00f6r Sveriges frivilliga brandk\u00e5rer.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6rs\u00f6k p\u00e5 levande djur, vivisektion som det d\u00e5 kallades, var fr\u00e5n b\u00f6rjan en viktig fr\u00e5ga i f\u00f6reningen. Man spred broschyrer med propaganda mot vivisektion och man uppvaktade riksdagsm\u00e4n f\u00f6r att f\u00e5 till st\u00e5nd b\u00e4ttre villkor f\u00f6r djuren.<\/p>\n\n\n\n
Slakt av djur och transport till slakt var fr\u00e5gor som starkt engagerade f\u00f6reningen alltsedan den bildades. Tillsammans med andra djurskyddsf\u00f6reningar informerade man om humana slaktmetoder och man k\u00f6pte in och delade ut slaktapparater till flera slakterier. Bed\u00f6vning f\u00f6re slakt blev inte lagstadgad f\u00f6rr\u00e4n 1938.<\/p>\n\n\n\n
\u00c5r 1889 tr\u00e4ffades ett avtal med polisen i Stockholm att h\u00e4lsov\u00e5rdsn\u00e4mndens 10 konstaplar skulle ha befogenhet att till polismyndigheten anm\u00e4la personer som p\u00e5 gator och allm\u00e4nna platser gjorde sig skyldiga till djurpl\u00e5geri. <\/p>\n\n\n\n
F\u00f6reningen beslutade 1903 att uppr\u00e4tta ett Djurskyddskontor i Stockholm dit allm\u00e4nheten kunde v\u00e4nda sig f\u00f6r att f\u00e5 r\u00e5d och upplysningar och dit fall av djurpl\u00e5geri kunde anm\u00e4las. Vid ett styrelsem\u00f6te 1904 beslutade man att anst\u00e4lla en djurskyddsinspekt\u00f6r med en \u00e5rsl\u00f6n av 750 kr. Enligt ett senare beslut skulle djurskyddsinspektionen omfatta ett omr\u00e5de 5 mil utanf\u00f6r Stockholm. Djurskyddskontoret lades ned 1920 d\u00e5 f\u00f6reningen inte l\u00e4ngre orkade med finansieringen. Djurskyddsinspekt\u00f6rens verksamhet fortsatte dock under m\u00e5nga \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 l\u00e4nge Stockholms Sp\u00e5rv\u00e4gar anv\u00e4nde h\u00e4star gjorde f\u00f6reningen m\u00e5nga framst\u00e4llningar f\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra deras situation. Bland andra kan n\u00e4mnas att skarpa sp\u00e5rv\u00e4gskurvor skulle j\u00e4mnas ut och att h\u00e4starna skulle f\u00e5 vatten vid vissa stationer.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6reningen f\u00f6rs\u00f6kte under m\u00e5nga \u00e5r bek\u00e4mpa missbruket att kupera svansen p\u00e5 hundar, dock utan framg\u00e5ng. Det skulle dr\u00f6ja \u00e4nda till 1989 innan svanskupering f\u00f6rbj\u00f6ds.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6rvildade heml\u00f6sa katter var ett sorgligt problem som engagerade f\u00f6reningen. Problemet finns tyv\u00e4rr fortfarande. <\/p>\n\n\n\n
Jakt p\u00e5 flyttf\u00e5glar i Sydeuropa uppr\u00f6rde f\u00f6reningen, med r\u00e4tta. Tillsammans med andra djurskyddsf\u00f6reningar i Sverige s\u00e4ndes under 1890-talet skrivelser till Italiens drottning och till djurskyddsf\u00f6reningarna i Rom, Florens och Neapel med uppmaning att skydda f\u00e5glarna. Denna avskyv\u00e4rda jakt bedrivs fortfarande, trots f\u00f6rbud i EUs f\u00e5geldirektiv.<\/p>\n\n\n\n
En r\u00f6rande historia finns att l\u00e4sa i en skrift som utgavs 1942 till f\u00f6reningens 60-\u00e5rsjubileum: \u201dDen 23 mars 1887 uts\u00e5g styrelsen till st\u00e4ndig ledamot av f\u00f6reningen arbetaren Victor Skoglund. Denna alldeles s\u00e4rskilda utm\u00e4rkelse tilldelades honom f\u00f6r att han tillvaratagit och \u00f6mt v\u00e5rdat en hund, som blivit illa biten av andra hundar. N\u00e5gon ers\u00e4ttning ville han icke mottaga, och d\u00e4rf\u00f6r besl\u00f6t styrelsen att hedra honom genom st\u00e4ndigt ledamotskap.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Ett citat fr\u00e5n samma skrift f\u00e5r avsluta denna \u00e5terblick p\u00e5 f\u00f6reningens tidiga historia: \u201dAtt fostra ungdomen till djurv\u00e4nner har varit en av f\u00f6reningen varmt omhuldad fr\u00e5ga\u201d. Det \u00e4r en \u00e5sikt som nuvarande medlemmar i v\u00e5r f\u00f6rening delar. D\u00e4rf\u00f6r st\u00f6djer vi sedan flera \u00e5r, tillsammans med riksf\u00f6rbundet Djurskyddet Sverige, projektet REDE (Respekt, Empati, Djur, Etik). L\u00e4s g\u00e4rna p\u00e5 www.rede.se. <\/p>\n\n\n\n
F\u00f6reningen har bytt namn tre g\u00e5nger: 1940 till Djurv\u00e4nnernas F\u00f6rening, 1984 till Djurv\u00e4nnernas F\u00f6rening i Stockholm och 2020 till Djurskyddet Djurv\u00e4nnerna Stockholm.<\/p>\n\n\n\n
—————————-<\/p>\n\n\n\n
Uppgifterna om f\u00f6reningens historia har till st\u00f6rsta delen h\u00e4mtats fr\u00e5n gamla protokoll och fr\u00e5n jubileumsskriften 1942. Samtliga original-protokoll finns bevarade inbundna sedan 1882 och f\u00f6rvaras nu i Stockholms stadsarkiv. Tre foton av protokollen finns under fliken Bildarkiv.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Djurskyddet Djurv\u00e4nnerna Stockholm har sitt ursprung i Svenska Allm\u00e4nna Djurskyddsf\u00f6reningen som bildades 1875. N\u00e5gra av medlemmarna samlades till ett m\u00f6te den 3 juni 1882 och beslutade att starta en f\u00f6rening i Stockholm som till en b\u00f6rjan fick namnet Svenska Allm\u00e4nna Djurskyddsf\u00f6reningens Andra avdelning. Den 30 mars 1883 beslutade de att uttr\u00e4da ur moderf\u00f6reningen och bilda en frist\u00e5ende f\u00f6rening med namnet Djurv\u00e4nnernas Nya F\u00f6rening. F\u00f6reningens f\u00f6rsta ordf\u00f6rande, Georg von Rosen (1843-1923),…<\/p>\n