Hej!
Äntligen är stenbumlingarna snöfria och jag kan klättra upp och spana. Vilken enormt tjock vinterpäls jag har, flera minusgrader är inget hinder för mig att vistas utomhus, däremot blir det snart för varmt i solen. Jag är inte m.a.o så tjock som jag kanske ser ut. Matte vill gärna att jag skulle jaga bort närgångna harar, men jag tittar på dem bara nyfiket. Lite sällskap vill man väl ha. Och oj vad skönt jag sover i slavarnas sängar på dagarna. Nu när det är så ljust, så drar matte en tunn filt över mig och jag njuter i min grotta. Kan man ha det bättre?
Hälsningar Winston.