2025
Sally kom i november 2023 till mig en liten skygg fröken med en egen vilja. Hon är försiktig så här får man ta det med ro. Vi får inte klappa henne än men vi gör framsteg. Hon kommer och tar godis ur handen och talar skarpt om när hon är hungrig. Leker gärna med en kvist för då är handen långt undan. Hon följer gärna med ut och tar sig en runda och kommer hem med en mus.
Både Gizmo och Sally blev adopterade av sin jourhems matte, där de båda två fått växa som individer samt fått bra mat från Hills. Hon räddades från ett dödsbo med 16 andra katter.
När han kom till mig 2023 i mitten på april hette han Vilding och han gjorde skäl för sitt namn. Han fräste,spottade och gjorde utfall. Jag funderade på vad har jag gjort. Denna katt kommer aldrig bli tam. Men jag tänkte om, jag måste göra allt på hans sätt. Gizmos fristad var nämligen under min säng. 5 min flera gånger under en dag låg jag på magen och pratade med han och skickade in lite godis. Det blev spott,fräs och lite slag av en vass tass. När jag låg där på magen och pratade med han så sa jag till han du är ingen vilding du är en Gizmo och så blev det. 1 månad senare så låg han I soffan och stirrade på mig. Sen gick allt så fort sommaren samma år så fick jag stryka han över ryggen, klia han bakom örat t.o.m lyfta upp han. Nu är han en trogen följeslagare och en tuffing. Lämnar inte min sida. Kommer på inkallning när han är ute. Gizmo räddades från ett dödsbo med 16 andra katter.
Luna är född utomhus och har inte haft mycket kontakt med människor innan hon fångades in och kom till jourhemmet. Hon har en fin lång päls, vilket gör att den lätt tovor ihop sig.
När hon kom in fick hon Hills som hon åt med god aptit. Hon har gjort jätte framsteg, både det sociala aspekt och hennes päls. Hon är fin i hullen och fått sig ett kärleksfullt hem med nya syskon som hon älskar.
Den som hjälpte Nisse till sitt nya hem: Hittades på vägkanten med sin döda påkörda mamma.
Hans mamma blev påkörd och vi hittade henne vid vägkanten så vi åkte till närmaste hus. Han hade 2 kullar med kattungar som han sa va 12 veckor gamla varav Nisse hörde till mamman som blev påkörd . Dom bodde utomhus och var aldrig inne. Han sa att han skulle ha ihjäl dom om ingen tog dom. Han brukar tydligen få kattungar varje år då han har okastrerade honor, så har han ihjäl dom han inte blir av med. Jag och min syster lyckades hitta hem till resten av katterna men Nisse blev över och jag klarade inte av att veta att han skulle ha ihjäl honom så jag tog hem honom. Fick mata med ersättning ett tag då han var så liten. Hans syster dog dock 2 dygn senare hos sitt nya hem. Veterinären trodde Hon hade så mycket mask så de ätit henne inifrån, hon vägde bara 450g och var 6v. Nisse hade lungmask men blev bättre av avmaskningen, åt antibiotika mot luftvägsinfektion så han blev mycket bättre med rosslet. Ja och sen så blev han riktigt pigg å glad. Veterinären sa att han inte hade överlevt om han inte fått hjälp så kändes ju bra. Gubben bor nån km bort från mig. Tyvärr behöll han ju en av sina ungar när mamman dog, som också var en hona så nu blir det nog inavel pappan bodde också där.
Idag är Nisse en riktigt pigg och busig kisse, som kommer på direkten antingen för mys eller lek. Han är fin i päls och kropp, bor tillsammans med flera kompisar. Hostar knappt längre tack vare all hjälp han fått i livet och med en bra kost.
Sinus hämtades på samma ställe som Luna. De bodde utomhus tillsammans i en stor kattkoloni, alla lika rädda och skygga. Vi i styrelsen och volontärer åkte dit två dagar med fällorna och försökte få med oss så många som möjligt.
När han kom till mig va han en kattunge som inte vågade gå ur buren, magen var rund som en fotboll på grund av mask. Jag döpte honom till Tiger, han fräste och gömde sig hela tiden. Till slut en dag så vände allt, jag la honom mot min hals. Då började han kuttra, efter det va gos ett måste och han döptes om till Sinus för sitt speciella kurr-ljud. Han blev kräsen och ville bara ha Hills blötmat för att sen äta som de stora katterna i hemmet.
Idag bor Sinus hos min mormor och bonusmorfar,
Sinus kom till oss som julklapp, bästa julklappen nÃ¥gonsin. Han är en liten speciell katt, ibland en riktig odÃ¥ga. Fruktansvärt nyfiken, ska se pÃ¥ allt och gärna ta i grejer. Om jag stÃ¥r vid diskbänken sÃ¥ kommer han och ”duttar” pÃ¥ mitt högra ben och om jag inte vänder mig om direkt, sÃ¥ biter han mig. Ibland kommer han bakifrÃ¥n och hoppar upp pÃ¥ min rygg och hänger där. Han är jättesnäll och aldrig att han fräser eller är grinig. Varje kväll när jag ska borsta tänderna sÃ¥ ska det rinna lite vatten. Han dricker vatten, tvättar framfötterna och ibland kanar han omkull och dÃ¥ blir han lite vÃ¥tare men det är helt ok. Han gillar att leka tittut, bara han inte ser mig sÃ¥ tror han att han är osynlig. När jag sagt tittut typ tre, fyra gÃ¥nger sÃ¥ kommer han som en raket och ska ta mig. Han är ett riktigt matvrak och efter varje mÃ¥l, sÃ¥ ska han ha godis. PÃ¥ kvällen sÃ¥ sätter han sig framför mig och psykar mig, för dÃ¥ vill han lägga sig. När jag lägger mig, sÃ¥ kollar han att jag ligger still och dÃ¥ kan han gÃ¥ och lägga sig nÃ¥gonstans. Han ligger gärna pÃ¥ golvet och hÃ¥rda underlag. Mjukt och mysigt är inget för honom. Han har en liten lÃ¥da som det varit jordgubbar i och den är perfekt, tycker han. Var ju bättre när han var mindre men nu pöser han över lite överallt.
Senast uppdaterad: 2025-09-02