En liten hälsning från Emma, som adopterade Latte (nu Lasse) av oss för en månad sedan, och vet hur givande det är att ge ett hem och en ny chans till en katt som haft det väldigt svårt i livet och behöver lite tid för att lita på oss människor igen ❤️:
”Lasse kom till katthemmet i Östersund efter att ha levt cirka tre år i Skåne, under svåra och traumatiska omständigheter. När jag såg Lasses bild på katthemmets hemsida så kände jag liksom i magen att Lasse hör hemma i vår familj.
Första tiden hos oss hade han låg självkänsla och ville absolut inte bli klappad. Hela han kröp ihop och man kunde knappt se varken svans eller tassar. Människor och rörelser gjorde honom nervös och rädd. Jag visste att jag skulle få jobba hårt för att vinna hans förtroende, läste artiklar och googlade för att hitta inspiration kring andras erfarenheter av hur man socialiserar vilda katter.
Hans nya hem kändes stort och läskigt, så han fick bo i ett mindre stängt utrymme första tiden. Där vande han sig vid familjens ljud och bestyr, men på tryggt avstånd bakom en dörr.
Jag jobbade hemma första veckorna, och satt ofta och länge hos Lasse. Första dagarna tränade jag på att han skulle vänja sig vid min närvaro och min röst, och äta godis ur min hand. Många jobbmöten satt jag på golvet med datorn i knät för att bara vänja honom vid min närvaro.
Lasse har nog aldrig blivit klappad innan han flyttade hem till oss. Så för att vänja Lasse vid beröring så använde jag en träslev, som jag strök honom försiktigt med tills han accepterade den beröringen. Det var tålamodskrävande då jag ville respektera hans gränser, och samtidigt tänja på dom. Ganska snart fick jag klappa honom med handen, och Lasse insåg att det var rätt skönt.
Några veckor efter att han flyttade till sitt föralltid-hem så är nu hela hemmet till hans förfogande. Han tycker fortfarande att det känns stort, men han utforskar det nu med mod och självkänsla, med svansen högt och på pigga långa ben (även om plötsliga rörelser fortfarande är läskigt). Han har nyligen upptäckt tjusningen i att leka, och tycker om att vara i närheten av sin nya familj.
Han tar gärna en tupplur på soffan, eller sitter i ett fönster och spanar ut. Han tassar gärna efter mig dit jag går, men på tryggt avstånd.
Fortfarande har vi en lång väg att gå för att han verkligen ska förstå och våga lita på att han är 100% trygg och älskad här. Men på bara någon månad så har han verkligen blommat ut och känns mycket tryggare och gladare. Vi ❤️ Lasse.”
... See MoreSee Less
3 days ago