Vi anser att det råder stor oklarhet kring vad som egentligen avses med åteljakt enligt 8 §, särskilt när det gäller om det är tillåtet att använda hundar för spårupptag vid åtel. Föreskrifterna nämner inte tydligt detta, och den definition som finns i Naturvårdsverkets föreskrifter – att jakt bedrivs ”med hjälp av åtel” – ger ingen konkret vägledning. Enligt vår uppfattning bör åteljakt endast vara tillåten vid vakjakt, eftersom användning av åtel för spårupptag med hund inte är etiskt försvarbart och strider mot god jaktetik. Att spåra djur direkt från en åtel försämrar djurets möjlighet att undkomma och gör jakten både alltför effektiv och orättvis.
När det gäller jakt på björn motsätter vi oss att åtel tillåts från den 15 juli, då det riskerar att leda till att björnar vänjer sig vid mänsklig närvaro, vilket kan få allvarliga konsekvenser. Vi anser att åtel för björnjakt inte bör anläggas tidigare än en vecka innan jaktstart, särskilt med tanke på att forskning visar att björnar lockas till åtlar från flera kilometers håll. Det finns dessutom en risk att björnar som vänjer sig vid mänsklig aktivitet söker sig till bebyggelse, och det finns inga garantier för att alla lockade björnar verkligen fälls. Vi anser att konsekvensutredningen inte tagit tillräcklig hänsyn till dessa risker, och vi ser brister i den etologiska kompetensen bakom föreskriftsarbetet.
Det är också mycket viktigt att det tas större hänsyn till tamboskap och betesdjur, eftersom placering av åtel nära sådana områden kan få allvarliga konsekvenser för djurhållare.