Remissvar med anledning av förslag till Naturvårdsverkets föreskrifter om användande av fångstredskap (Ärendenr . NV-06688-13)

Sammanfattande synpunkter

Djurskyddet Sverige anser att:

• Det är i många fall tveksamt om användande av fångstredskap, framför allt för levandefångst, kan anses uppfylla 27 § i jaktlagen om att jakt inte får utsätta vilt för onödigt lidande. Därmed bör användande av fångsredskap tillåtas mycket restriktivt.
• All användning av fångstredskap utanför trädgård och gård ska villkoras med tillståndsplikt samt att det krävs djurslagsspecifik utbildning för användning av alla fälltyper. Utbildningen ska ha fokus på djurskydd.
• Att alla fällor, oavsett om de är avsedda för levandefångst eller inte, ska utrustas med larm.
• Levade fågel som lockbete ska inte vara tillåtet.
• Viltfångade fåglar ska inte få hållas i fångenskap i avelssyfte.

Specifika synpunkter

Fällfångst är en jaktform där viltet riskerar att utsättas för onödigt lidande och bör därmed regleras mycket noga. Djurskyddet Sverige anser generellt att all användning av fångsredskap utanför trädgård och gård villkoras med tillståndsplikt samt att det måste finnas krav på djurslagsspecifik utbildning för användning av alla fälltyper. Utbildningen ska ha fokus på djurskydd.

11 §

Alla fällor, oavsett om de är ämnade för levandefångst eller inte, ska vara utrustade med larm. Även fällor avsedda att döda viltet bör ha larm för att undvika onödigt lidande i de fall fällan inte dödar omedelbart och då istället skadar djuret. Fällor för levandefångst utan larmanordning innebär att viltet kan vara fast i fällan upp till ett dygn, vilket inte är acceptabelt med hänsyn till fysiskt och psykiskt lidande. Eftersom att det finns tillgängliga larmanordningar, så måste ett sådant lidande anses vara onödigt och avsevärt. Därmed är användandet av fällor utan larm inte förenligt med 27 § i jaktlagen. Den ökade kostnaden för användaren får inte ställas mot djurskyddet. Det bör också vara reglerat att larmanordningen kontrolleras minst en gång per dygn.

16-20 §§

Om fällor utan larmanordning trots allt ska vara tillåtna framöver, ska dessa kontrolleras med max två timmars mellanrum. Att låta ett djur vara kvar i en fälla upp till ett dygn leder till en mycket hög stressnivå hos djuret och kan också leda till fysiska skador när djuret försöker ta sig ut ur fällan. Eftersom att det är fullt möjligt att kontrollera fällan betydligt oftare, så måste detta lidande anses vara onödigt och är därmed inte förenligt med 27 § i jaktlagen. I 20 § föreslås att fångstredskap med larmanordning ska vittjas senast två timmar efter att larmanordningen har gett utslag. Logiskt sett så innebär det att två timmar är en tidsgräns som inte bör överskridas med hänsyn till djurets välfärd och bör därför också gälla även för fällor utan larmanordning. Den föreslagna skillnaden mellan kraven på vittjning mellan fällor med och utan larmanordning kan leda till att man hellre väljer fällor utan larmanordning, eftersom att kraven för hur ofta/snabbt dessa måste vittjas är mycket lägre om fällan inte har larm.

26 §

Levande fågel som lockbete ska inte vara tillåtet. I en skrivelse till länsstyrelsen i Skåne (dnr 2005-50) konstaterade den dåvarande Djurskyddsmyndigheten att ”att hålla levande fågel som lockbete för rovfågel eller andra djur är inte förenligt med djurskyddslagen” och att ”Den stress och rädsla en duva utsätts för vid en eller upprepade attacker från duvhök, strider mot lydelsen i Djurskyddslagens 2 § att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Vid en eller flera attacker utsätts duvan för ett lidande som kan avses avsevärt”. Våra åsikter i denna fråga har sammanfattats i en skrivelse till Jordbruksverket daterad 17 november 2011. Denna skrivelse vinns bifogad och bör anses vara en del av vårt remissvar.

34 §

Vad gäller jakt med lockfåglar hänvisar vi till ovanstående kommentar angående 26 §. Enligt djurskyddslagen är det förbjudet att hålla viltfångade djur för sällskap eller hobby. Detta bör gälla även för djur som hålls i avelssyfte.

För Djurskyddet Sverige,
Linda Maria Vonstad
Förbundsordförande

Remissvaret i utskriftvänlig version

Remiss av nya föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på djur Dnr 3.12016-031788

Djurskyddet Sverige är en djurskyddsorganisation och vi har därför fokuserat vårt yttrande kring de delar som vi anser kan ha direkt inverkan på patientdjurens välfärd.

Fördelning av ansvar och delegering av arbetsuppgifter, §10

Vi är positiva till att det i formuleringen tydliggör att prövaren är ansvarig för att patientdjuren får medicinsk vård under prövningen och vård och uppföljning efter prövningen. Vi undrar dock över skillnaden i ordvalen medicinsk vård under punkt 2 och vård under punkt 3. Vad ingår i vård respektive medicinsk vård?

Det borde även förtydligas hur länge detta ansvar gäller efter att prövningen är avslutad och även redovisas hur en eventuell tvist angående behandlingsmetod mellan djurägare och prövare ska lösas. Potentiellt kan ju en situation uppstå där patientdjuret behöver livslång vård efter en klinisk prövning eller att djurägaren och prövaren är oense i hur/om man ska behandla en eventuell skada.

Remissvaret i utskriftvänlig version