Author Archives: djurskyddet

Betande ko

Värna Sveriges betande kor

Betande ko

Ingen har väl missat Bregottreklamen med kor som betar, skuttar och vilar i grönt, skönt gräs. Reklammakarna vet vad de gör. Detta är den bild som konsumenten vill se av kor och också den bild som många tror stämmer för hur mjölkkor lever.

Debattartikel publicerad på Expressen Debatt 17 oktober 2014

Men jordbruksverket hävdar i en rapport som kom förra veckan att den svenska lagstiftningen som kräver att kor ska gå på bete påverkar lönsamheten negativt för mjölkbönder.

Beräkningarna är missvisande och vi är nu djupt oroade över vad detta kommer att få för konsekvenser för kors möjlighet att få komma ut. Jordbruksverkets beräkningar visar att betet kostar bonden mellan 200 till 1 000 kronor per ko och år. Men då har man inte tagit hänsyn till en rad hälsoeffekter som faktiskt ökar lönsamheten eller att djuren kan utföra sitt naturliga beteende som att röra sig och socialisera med andra kor. Att betet ger fördelar för den biologiska mångfalden genom att det bidrar till de öppna lanskapen är inte med och inte heller kostnader för samhället för att antibiotikaanvändningen ökar när djuren går mindre på bete.

Och den folkliga opinionen för betet är stor. Drygt åtta av tio konsumenter bryr sig om djuromsorg när de handlar mat och är då villiga att betala ett högre pris. Det visar en studie som Djurskyddet Sverige lät göra 2010. Jordbruksverket menar att de minskande kraven på bete internationellt sett försvårar för svenska bönder att konkurrera. Vi menar att bönderna i stället borde arbeta för att utveckla betet så att det blir lönsamt och sedan marknadsföra mervärdet. Vi vill inte se en utveckling där Sverige anpassar sig efter låga krav i EU. Det är EU som ska höja ribban!

Linda Maria Vonstad
Ordförande i Djurskyddet Sverige

Griskultingar

Insikter om djurvälfärd svensk köttproduktions framtid

Griskultingar

Åke Rutegård och Martin Wierup påstår i sitt DN Debattinlägg att de svenska reglerna för djurvälfärd inte baseras på fakta och riskvärdering. Men de har fel i sak. Dessutom nämner de inte att djurhållningen i Danmark, Tyskland och många andra länder är så undermålig att den kräver stora mängder antibiotika för att hålla djuren någorlunda krya. Bristande lönsamhet i Sverige beror på snedvriden konkurrens, där de grisuppfödare som svenska grisbönder konkurrerar med systematiskt bryter mot gällande EU-bestämmelser, skriver 17 djurskyddsintressenter.

Debattartikel publicerad på DN Debatt 13 oktober 2014

Veterinärerna Åke Rutegård och Martin Wierup skriver i en debattartikel i DN den 12/10 att djurskydd in absurdum har skadat möjligheterna för svensk djuruppfödning att överleva. Man menar att dyra djurskyddskrav belastat den svenska livsmedelsproduktionen så att den konkurreras ut av importerat kött.

Detta påstår man när färska rapporter från Jordbruksverket visar att andelen svenskt kött ökar i butikerna och importen minskar. I en rapport från 2011 konstaterade Jordbruksverket att kostnaden för svenskt fläsk var cirka 0,75 kronor högre per kilo kött än i Danmark, vilket är betydligt lägre än de beräkningar som Rutegård och Wierup hänvisar till. I rapporten drogs dessutom följande slutsats: ”Den genomgång som gjorts här rörande de ekonomiska verkningarna av olika skötselkrav visar att det finns både fördelar och nackdelar med den delvis högre svenska ambitionsnivån. Det går inte, med ledning av den analysen, att påstå att nackdelarna är större än fördelarna eller vice versa. Andra analyser med ledning av räkenskapsunderlag för faktiska företag visar att de rörliga kostnadernas andel av intäkterna är på samma nivå i Sverige som i Danmark och Tyskland. Denna analys tyder således snarast på att olika regleringar inte ger skillnad i kostnad per kilo griskött mellan Sverige och jämförelseländerna Danmark och Tyskland.”

I sitt inlägg påstår Rutegård och Wierup att regler för djurvälfärd inte baseras på fakta och riskvärdering. Men de har fel i sak: Svenska myndigheter använder EFSA:s (EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djurvälfärd) riskanalyser vid sina bedömningar, och den statliga djurskyddskontrollen är i hög grad riskbaserad, så som EU:s regelverk föreskriver.

Nyligen publicerades ett examensarbete från SLU som visar att 17 av 28 medlemsländer, bland dem Danmark och Tyskland, inte lever upp till förbudet att knipsa svansar av grisar i stället för att ge dem halm eller liknande för att hindra dem att i sin frustration över att inte ha något att göra bita svansarna av varandra. Man producerar billigt fläskkött i för djuren undermåliga miljöer där svanskupering är nödvändig för att undvika svansbitning. Men studien visar också att myndigheterna i dessa medlemsstater inte tar frågan på allvar genom kraftfulla åtgärder för att hindra fuskandet och hävda tillämpningen av gemensamma regler.

Rutegård och Wierup nämner inte med ett ord att den djurhållning som vi ser i Danmark, Tyskland och många andra länder är så undermålig att den kräver stora mängder antibiotika för att hålla djuren någorlunda krya tills de kan slaktas. I vårt grannland Danmark växer däremot insikten om att den kraftigt ökande förekomsten av motståndskraftiga så kallade meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA) är på väg att skapa hälsoproblem av tidigare ej skådad omfattning. Den ökande antibiotikaresistensen orsakas bland annat av den stora mängd antibiotika som används för att stötta en undermålig djurhållning. Köttproduktion i undermåliga djurmiljöer är således ett växande hot mot folkhälsan.

Rutegård och Wierup drar den tvivelaktiga slutsatsen att den dåliga lönsamheten beror på ett för dyrt regelverk som de dessutom antyder skapats utan vetenskaplig grund och mest tillfredsställer någon sorts ospecifikt tyckande. Vi (och EU-kommissionen) drar i stället slutsatsen att den bristande lönsamheten beror på en snedvriden konkurrenssituation, där de grisuppfödare som svenska grisbönder konkurrerar med systematiskt bryter mot gällande EU-bestämmelser. Problemet ligger således i att få till stånd en efterlevnad av gemensamma EU-bestämmelser, något som betonas i den djurskyddsstrategi som EU-kommissionen presenterade 2012.

Slutligen bör påpekas något som Rutegård och Wierup inte heller nämner i sitt inlägg. Enligt FAO konsumerades 2011 globalt 42 kilo kött per capita. I Sverige konsumerades 82 kilo. Den nya forskning på området kött och hälsa som nu bedrivs pekar i allt fler rapporter på att en köttkonsumtion över cirka 25 kilo per capita ökar risken för ohälsa i form av hjärt- och kärlsjukdom och vissa former av cancer. Vi konstaterar att Rutegårds och Wierups oro för Sveriges bristande självförsörjningsgrad är nonsens, då vi med stor sannolikhet skulle minska risken för ohälsa om vi reducerade vår köttkonsumtion till hälften av vad den är i dag. Till detta kommer den minskade klimatpåverkan och sötvattensförbrukning som en lägre köttproduktion skulle bidra till.

Lösningen på våra problem är inte att göra köttet ännu billigare genom försämringar för djuren. Lösningen ligger i stället i att producera kött på ett för både djuren och folkhälsan gynnsamt sätt. Flertalet konsumenter skulle må utmärkt av något mindre mängder kött av bättre kvalitet från djur som inte fått antibiotika i onödan och som behandlats väl. På det sättet kan vi minska klimatpåverkan, öka sötvattenstillgångarna, förbättra folkhälsan och uppnå en anständig djurvälfärd.

Bo Algers, professor SLU
Johan Beck-Friis, veterinär Sveriges veterinärförbund
Lotta Berg, docent SLU
Harry Blokhuis, professor SLU
Kristina Dahlborn, professor SLU
Torkel Ekman, forskare SLU
Stefan Gunnarsson, docent SLU
Jan Hultgren, docent SLU
Torsten Jakobsson, veterinär, ordförande Sveriges veterinärförbund
Linda Keeling, professor SLU
Roger Pettersson, generalsekreterare World Animal Protection Sverige
Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen
Birgitta Staaf Larsson, SLU
Mats Sjöquist, SCAW, SLU
Margareta Steen, docent SCAW, SLU
Gunnela Ståhle, Vi konsumenter
Linda Maria Vonstad, ordförande Djurskyddet Sverige

Kattunge

Hög tid för ny djurskyddslag

Kattunge

Redan 2011 presenterades en utredning med ett förslag till ny djurskyddslag. Den förra regeringen lovade att lägga fram en proposition utifrån utredningens förslag men inget skedde under tre år.

När vi nu har en ny regering hoppas vi på mer handlingskraft och att en proposition till ny djurskyddslag snarast läggs fram till riksdagen. Nuvarande lag är gammal och på flera områden saknas skydd för djuren.

Vi vill särskilt lyfta följande punkter som finns med i förslaget till ny djurskyddslag:

  • Obligatorisk märkning och registrering av alla katter samt ett förbud mot att överge djur.
  • Tydligare krav på djurägare om kompetens för respektive djurslag samt en minimiålder på 16 år för att äga djur.
  • Tydligare förbud mot avel som medför lidande för djur.
  • Förtydligande av §4, dvs. att alla djur ska ha möjlighet och rätt till ett naturligt (och normalt) beteende samt hållas på ett sådant sätt att uppkomsten av beteendestörningar förebyggs.
  • Förbud mot att hålla mjölkkor och hästar uppbundna.
  • Förbud mot sjölejon och elefanter på cirkus.
  • Införande av ”grovt brott mot djurskyddslagen” med upp till 4 års fängelse i straffskalan.

Namninsamlingen avslutades 9 mars och totalt samlades 35 742 underskrifter in.

Vi uppvaktade landsbygdminster Sven-Erik Bucht 10 mars och krävde att förslaget till ny djurskyddslag läggs fram till riksdagen snarast. I samband med uppvaktningen överlämnade vi alla underskrifter.

Läs pressmeddelande om namninsamlingen
Läs mer om mötet med Bucht på Tidningen Djurskyddet

Ändrade föreskrifter för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter lo

Förslag till ändrade föreskrifter för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter lo (ärendenr: NV-04787-14)

Vi vill kraftigt avstyrka förslaget att åter få använda fångsredskap på lodjur. Argumenten som låg bakom beslutet att inte tillåta fångstredskapen 2011 är lika aktuella idag.

Undersökningar av lodjur som fångats med fälla visar att en stor andel av djuren har träflis i magen och skador på klor – detta efter att ha försökt komma ur fällan. Således utsätts de instängda djuren för omfattande stress. Tillsynen av fällorna är också mycket bristfällig.

Vi ser inte att fällfångst är nödvändig för att kunna skjuta lodjur, tidigare har enbart en liten del av fällda lo kommit från fällor. Då lidandet är stort för djuren som hamnar i fällorna bör detta argument väga tungt.

Tidigare har Naturvårdsverket krävt att tester ska genomföras på fällor innan det kan bli aktuellt att införa fällfångst igen. Oss veterligen har inga sådana tester utförts och således är det inte rimligt att åter tillåta användning av fällorna.

Om fällfångst ändå ska användas är det anmärkningsvärt att råden att använda elektronisk larm vid fällfångst tas bort. Detta menar vi bör vara obligatoriskt.

Remissvaret i utskriftsvänlig version

Att äta mindre kött är allas ansvar

Kött

Produktionen av kött måste minska om vi ska rädda vår planet. Det är hög tid att aktörer i hela livsmedelskedjan tar sin del av det gemensamma ansvaret. Det skriver fler organisationer gemensamt.

Debattartikel publicerad på SvD Opinion 11 februari 2014

Den svenska köttkonsumtionen ökar igen. Enligt Jordbruksverket har den ökat med 40 procent sedan 1990-talet. Vi vet alla att en ökande köttkonsumtion har negativ inverkan på klimatet och på vår hälsa. Produktionen av kött måste minska om vi ska rädda vår planet, skydda vår miljö och vår hälsa. Olika köttslag har olika inverkan på klimatet, på miljön och på andra hållbarhetsfrågor vi står inför nu och i framtiden.

Vanliga konsumenter behöver få ökad möjlighet att göra informerade val genom märkning och information. Vi behöver få relevant information som gör oss motiverade att agera för klimatet, miljön, djurskyddet och hälsan. I dag är det svårt att göra det som enskild konsument. Det är hög tid att aktörer i hela livsmedelskedjan – dagligvaruhandeln, besöksnäringen, offentliga upphandlare, livsmedelsföretagen och lantbruksnäringen – tar sin del av det gemensamma ansvaret och verkar för ett mer hållbart samhälle när det gäller köttkonsumtionen.

Ett exempel är att en allt större andel av det kött som konsumeras i Sverige importeras från andra länder, oftast med långt sämre uppfödningskrav än i Sverige. Det innebär att vi flyttar klimat- och miljöpåverkan utanför landets gränser. Vi medverkar generellt till djurskyddsproblem samt högre antibiotikaförbrukning än om vi väljer svenskt kött. En av mänsklighetens viktigaste hållbarhetsfrågor är att vi även i fortsättningen kan bota sjuka människor och djur med antibiotika. Därför blir åtgärder som bidrar till friska djur avgörande för att minska antibiotikaanvändningen. Medan problemen med användning av antibiotika ökar i övriga Europa, har Sverige minskat sin antibiotikaförskrivning och har den lägsta användningen av antibiotika till djur inom EU. Friska djur behöver inte antibiotika.

Undertecknande organisationer har skickat ett öppet brev till Svensk Dagligvaruhandel, Besöksnäringen, Livsmedelsföretagen, Sveriges Kommuner och Landsting samt Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, med ett antal konkreta uppmaningar hur man kan bidra till en mer hållbar utveckling.

Vi vill uppmana handeln att anta utmaningar som att sluta använda kött som lockvara, inte sälja anonymt kött, samt att ställa miljö- och djurskyddskrav när man köper in kött till butikerna.
Alla som köper in kött, såväl till den offentliga måltiden som till restaurangbranschen, måste ställa miljö- och djurskyddskrav. Det är också angeläget att minska mängden kött i menyer och i portioner.

Vi vill uppmana de svenska djuruppfödarna att anta utmaningar som att minska sitt beroende av importerad soja som fodermedel. Den soja som används ska vara ansvarsfullt producerad och certifierad. Antalet betande djur bör öka liksom produktion med tydliga mervärden som ekologisk uppfödning, naturbeteskött och klimatcertifierad uppfödning. Genom att klimatcertifiera produktionen minskas klimatpåverkan. Målet måste vara att svenska djur fortsätter att vara bland de friskaste i världen genom förebyggande djurhälsovård.

Vi förväntar oss att livsmedelsindustri, handel och offentlig upphandling stimulerar ekologisk köttproduktion och betande djur som bidrar till biologisk mångfald. Vi förväntar oss att respektive bransch sätter upp konkreta mål för hur man aktivt kan bidra till en minskad köttkonsumtion.

Alla aktörer kan bidra genom att:

  • Vägleda och ge konsumenter och kunder vegetariska alternativ.
  • Stötta konsumenter till ett varierat proteinintag. Ersätt inte kött med fisk eftersom det ökar risken för utfiskning.
  • Stimulera ekologisk köttproduktion.
  • Stimulera utvecklingen av certifierat Naturbeteskött.
  • Stimulera åtgärder som minskar klimatpåverkan.
  • Ursprungsmärka kött och köttprodukter med information om var djuret är fött, uppfött och slaktat.
  • Stimulera och premiera en sund djurhållning för att minska antibiotikaförskrivningen.

Ett råd som alla vanliga konsumenter dock kan följa är att välja kött med omsorg – mindre men bättre. Mindre mängd kött, men bättre kött för hälsa, miljö, djurskydd, klimat och hållbarhet.

Gunnela Ståhle
ordförande Vi Konsumenter

Örjan Brinkman
ordförande Sveriges Konsumenter

Alexander Clemenson
verksamhetsledare Medveten Konsumtion

Johanna Sandahl
vice ordförande Naturskyddsföreningen

Peter Westman
naturvårdschef Världsnaturfonden WWF

Åsa Hagelstedt
generalsekreterare Djurskyddet Sverige

Reglering beträffande frivilliga kontrollprogram för djuromsorg

Remissvar angående reglering i djurskyddsförordningen beträffande frivilliga kontrollprogram för djuromsorg

Inledningsvis vill Djurskyddet Sverige (DS) påpeka att benämningen frivilliga kontrollprogram för djuromsorg får det, för gemene man, att låta som om det innebär en högre omsorg om djuren än hos de djurhållare som inte ingår i ett frivilligt kontrollprogram för djuromsorg.

Detta ger således helt fel signaler till konsumenterna, rimligen torde benämningen istället vara kontrollprogram för djurskydd då det handlar om just olika typer av kontrollprogram i relation till djurskyddslagstiftningen och inte nödvändigtvis djuromsorg. Särskilt eftersom det att inte vara med i ett kontrollprogram innebär att man lever upp till hela djurskyddslagstiftningen utan dispenser och undantag.

DS instämmer i att systemen med kontrollprogram för djuromsorg behöver regleras. En konsekvent samordning och ett reglerat informationsutbyte mellan kontrollmyndigheter och branschorganisationernas kontrollanter är exempel där potentiella vinster för djurvälfärd kan uppnås. De djuromsorgsprogram som för närvarande finns skiljer sig dock mycket åt vad gäller effekter för djurens välfärd i praktiken. Vi anser att varje kontrollprogram för djuromsorg ska ha de värden som anges i djurskyddslagen och djurskyddsföreskrifterna som miniminivå.

Då det medges avsteg från minimikraven så finns det en överhängande risk att den reglering som det medges undantag från förlorar i värde totalt sett – alltså även för de djurhållare som inte ingår i något kontrollprogram. Det visar inte minst den dom från Förvaltningsrätten, där en djurhållare anmälts för brott mot djurskyddslagen eftersom han inte tillhandahöll ligghall (eller motsvarande skydd) till sina utegångsdjur (nötkreatur) vintertid. Domstolen valde att ogilla åtalet, med hänvisning till att det finns kontrollprogram där man kan få dispens frånjust den bestämmelsen, som alltså inte kan vara särskilt viktig för djuren. I förlängningen innebär alltså tillämpandet av frivilliga kontrollprogram som är kopplade till lättnader i lagstiftningen att även djurhållare som INTE är anslutna till aktuellt kontrollprogram och INTE heller uppfyller några av kraven för dispens likväl kan tilldömas sådan dispens av domstol, med hänvisning till att det existerar kontrollprogram. Detta innebär att de regler som det via kontrollprogram går att få dispens eller andra typer av lättnader från (sett ur djurhållarperspektiv) i praktiken blir helt irrelevanta för samtliga djurhållare, vilket skulle innebära markanta försämringar av djurskyddet sett ur djurens perspektiv.

Ett annat mycket stort problem med dagens kontrollprogram är den inbyggda bristen på insyn. Vid den bedömning av t.ex. beläggningsgrad i kontrollprogram för slaktkycklingar och värphöns som branschkontrollanten gör förhindras insynen i dessa dokument eftersom de inte diarieförs på myndighet (Jordbruksverket).

Ett viktigt principiellt fel är att förslagen till kontrollprogram inte remissbehandlas trots att de oftast innebär avsteg från regelverket som idag gäller som miniminivåer ex vis djurskyddsföreskrifterna.

Godkännande av kontrollprogram

Vi vill starkt poängtera vikten av att utvärderingar av kontrollprogram alltid måste göras av en oberoende grupp, där forskare med relevant vetenskaplig kompetens och djurskyddsorganisationer finns med vid sidan av myndigheter och branschens representanter.
DS instämmer i att godkännandena av kontrollprogrammen ska vara tidsbegränsade, men menar att de bör bedömas på nytt vart tredje år istället för som föreslås vart femte år. Det pågår en omfattande forskning på lantbrukets djur och nya rön bör kontinuerligt kunna vägas in och integreras i dokumenten.

Anslutning till kontrollprogram

Det är mycket viktigt för såväl rättssäkerheten som för själva grundsyftet med kontrollprogram att de utvärderas och bedöms av en oberoende grupp enligt ovan, samt att programmen därefter går ut på remiss. Vi vill också trycka på vikten av att länsstyrelserna alltid får information om vilka verksamheter som har dispens från vissa djurskyddsbestämmelser, samt att branschkontrollantens rapporter alltid vidarebefordras till länsstyrelsen.

Kontroll och övervakning

Det är från djurskyddssynpunkt helt avgörande hur kontrollen av verksamheterna sköts och upprätthålls, och att Jordbruksverket reviderar innehållet i kontrollprogrammen i takt med att nya forskningsresultat publiceras. Jordbruksverkets oberoende från branschorganisationerna vid bedömningar av kontrollprogram kan inte nog poängteras.

Någon form av uppföljning bör också göras för att säkerställa att länsstyrelserna inte lågriskbedömer besättningar som ingår i ett frivilligt kontrollprogram. Med tanke på myndigheternas ofta höga arbetsbelastning är risken påtaglig att de offentliga kontrollerna på dessa objekt nedprioriteras, då man istället litar på branschens egna kontroller.

Remissvaret i utskriftsvänlig version

Angorakanin

Inför djurskyddsgaranti för alla angoraprodukter!

Angorakanin

I slutet av november 2013 visade TV hur ullen rivs bort från skinnet på angorakaniner i Kina, medan djuren skriker av smärta. Var tredje månad upprepas behandlingen och dessemellan sitter kaninerna i små, nakna burar med nätgaller.

Kaninerna orsakas både kraftig fysiskt smärta och långvarig mental stress och rädsla på ett sätt som är helt oförenligt med svenska djurskyddslagar. Angorakaninerna i Kina producerar 90 procent av världens angoraull. Avslöjandet om hur djuren behandlats gjordes av djurrättsorganisationen PETA som filmat produktionen med dold kamera. Se filmen här. (Varning för otäcka bilder.)

Djurskyddet Sverige kräver att de företag i Sverige som importerar och säljer produkter från angorakaniner ska ge en djurskyddsgaranti, där företagen själva kontrollerar så kaninuppfödarnas metoder följer svenska djurskyddskrav. Om en sådan djurskyddsgaranti inte kan ges ska leverantörer av angoraprodukter bojkottas och angoraplagg plockas bort från butikernas sortiment.

Djurskyddet Sverige tog initiativ till en namninsamling för att sätta press på svenska klädproducenter att uppmärksamma djurskyddet hos sina leverantörer, och att själva kontrollera att produktionen följer svensk djurskyddslag – annars ska producenterna bojkottas.

Namninsamlingen pågick till 5 januari och totalt samlades 18 043 underskrifter in. Underskrifterna och våra krav överlämnades till branschorganisationen Svensk Handel vid en uppvaktning i januari.

Foto: Alex Santosa

Svar på remiss licensjakt på säl

Svar på remiss licensjakt på säl, NV-00327-13

Djurskyddet Sverige är emot införande av licensjakt på säl. Vi motsätter oss införandet av licensjakt både av djurskyddsmässiga och artskyddsmässiga skäl:

Svårigheterna att på ett djurskyddsmässigt sätt genomföra jakt på ett vattenlevande djur, den träffyta som är i normalfallet utgör ca bara några procent av sälens kropp. Att jag från båt med ett klass två vapen är en ur jaktsynpunkt förkastlig metod, med stora risker för skadeskjutning som följd.

Eftersök av en skott skadad säl verkar vara uteslutet eftersom sälen dyker och kan hålla sig under vattnet under lång tid. Interesset att jag säl från kust och fiskebefolkning är enligt flera undersökningar ringa. Att då intressera nya grupper att jaga säl är inte en framkomlig metod. Sälen anses vara ett av våra mest svårjagade djur som knappast lämpar sig som ett nybörjarvilt.

Den Svenska Sälstammen är ännu inte så stark att den tål jaktformen licensjakt. Knubbsälen är enligt flera bedömare inte så talrik som undersökningar gör gällande. Det ska istället göras åtgärder inom det alltmer tynande yrkesfisket; Att man inte lägger fångstredskapen på samma ställe utan varierar. Att man inte kastar skräpfisken där fångstredskan finns utan flyttar detta till en åtelplats.
Dessa enkla åtgärder har visat att man slipper sälskador helt eller delvis.

Remissvaret i utskriftsvänlig version

Kommissionens förslag till ny förordning om offentlig kontroll

Generella synpunkter

På fler områden i förordningen föreslås att KOM, genom delegerade akter (delegated acts), ges stora befogenheter att ingripa med hög grad av detaljstyrning av bestämmelser. Detta innebär då en paradox som behöver hanteras eftersom såsom de senare årens regelverk har utformats, både nationellt och internationellt, innebär dessa mindre detaljstyrning och mera av målstyrning. Och detta förslag med de kommande delegerade akterna innebär i sig en återgång till detaljstyrning.

Å andra sidan finns det ett växande behov inom EU att harmonisera de enorma olikheterna i medlemsstaternas olika kontrollsystem. Sverige bör då föreslå ett lämpligt sätt att hantera detta, vilket kan kräva en del kompromisser. T ex kan KOM uppmanas att snabbt komma ut med vägledningar kring olika bestämmelser, att dessa vägledningar ges högre status genom effektiv uppföljning genom FVO revisioner av medlemsstaterna samt att medlemsstater som inte väljer att följa vägledningar förpliktigas att redovisa för KOM på vilket alternativt sätt kommer bestämmelsen att tillämpas nationellt så att målet med förordningen uppfylls etc.

Sverige har, genom 64 § djurskyddsförordningen, valt att utöka förordningens tillämpningsområde till andra djurhållare än de som avses här (livsmedels- och foderföretagare). Vissa bestämmelser i den nya lagstiftningen som innebär en skärpning av KOM befogenheter att styra vårt kontrollsystem, obligatoriska avgifter m.m. vilket då gör att nyss nämnda paragraf behöver ses över i grunden.

Läs hela remissvaret i utskriftsvänligt format

Yttrande över Snabbremiss ursprungsmärkning kött

Yttrande över Snabbremiss ursprungsmärkning kött (artikel 26.2b), diarienummer 35/2013

Djurskyddet Sverige har blivit uppmärksammat på ovanstående remiss från Livsmedelsverket, och noterar att vi inte finns med i verkets sändlista. Vi anser att ursprungsmärkning av kött även har flera djurskyddsaspekter och att djurskyddsorganisationer därför bör ges möjlighet att avge synpunkter.

Djurskyddet Sverige vill ha en ursprungsmärkning enligt alternativ tre i powerpointpresentationen ”Implementing rules regarding Article 26 (2)b of Regulation 1169/2011”. Det innebär att vi anser att ursprungsmärkning ska omfatta fött (kläckt), uppfött och slaktat, dvs det som idag gäller för nötkött.

Djurtransporter är en fråga som engagerar och berör många medlemmar i Djurskyddet Sverige. Det gäller inte bara transporter till slakt utan även transporter under hela djurets uppfödningsperiod. En märkning av såväl födelseland, uppfödningsland och land där djuret slaktas ger visserligen en grov men ändå lättbegriplig bild av djurets hantering och utsatthet för transporter.

Konsumentinformation om transport och handel med djur är en angelägen djurskyddsfråga. Djurskyddet Sverige förväntar sig att Sverige från djurskyddssynpunkt driver denna fråga kring fullödig ursprungsmärkning.

Remissvaret i utskriftsvänlig version